En introvert på stugsemester

Jag älskar stugsemester. Jag ser alltid jättemycket fram emot sådana. Dock glömmer jag varje gång bort hur mycket energi det kräver av mig att åka på stugsemester i grupp. Speciellt om jag inte känner en del av sällskapet så väl. Speciellt om resten av sällskapet är extroverta. Och speciellt om resten av sällskapet redan under en aktivitet planerar följande aktivitet.

Stugsemester för mig är helst program varvat med egentid. Med egentid menar jag t.ex. konkret vila eller en stund för mig själv i skogen, med eller utan musik. Det negativa med att vara introvert är att de flesta lätt anser att en är osocial eller oartig. Man måste nog vara introvert för att förstå en annan introvert person.

För mig som introvert innebär vila direkt sömn eller att jag får dra mig tillbaka i ett rum bakom stängd dörr. Detta är svårt i ett sällskap där alla är extroverta (och som extrovert får man energi av att GÖRA saker) och vill vara igång hela tiden.