Det känns bättre

Hellurei,

Vill börja med att tacka för alla värmande kommentarer jag fick på mitt förra inlägg för en dryg vecka sedan. <3

Nu har jag haft utvecklingssamtal och det samtalet började i princip såhär "jo, jag mår helt bra, men jag är oerhört trött eftersom jag inte sovit en ordentlig natt sedan öööh, kanske augusti, jag går på låg energi hela tiden" "vet du vad som kan vara orsaken till din sömnlöshet?" "jag tror det kan ha att göra med att jag tänker på jobbet mycket, jag analyserar och funderar och det känns som att jag inte trivs, att det kan hända att jag kanske inte fortsätter här efter 26.1." 

Och med det sagt kändes allt så mycket lättare. Det fick mig ju inte att börja trivas, men trycket över bröstet lättade och klumpen i magen försvann litegrann. Det har inte varit lätt fär mig att acceptera att detta kanske inte är en plats för mig - jag trodde inte ens det fanns arbetsplatser var jag inte skulle trivas!

Vi pratade om nuläget, att jag ändå utvecklats och framförallt mina språkkunskaper har utvecklats otroligt mycket. Visst böjer jag vissa ord fel ibland och använder endel ord i fel bemärkelse men mina arbetskompisar rättar mig snabbt, då de vet att jag vill att de rättar.

Jag beskrev min känsla av att vara passiv och överlopps och att jag inte alltid ser var jag behövs eftersom detta i första hand är en arbetsplats som tillämpar verbal handledning och jag kommit fram till att jag är en görande person och att konkret vårdarbete verkar vara mer min grej.

Inga beslut är ju ännu hackade i sten, men det känns skönt att ha öppnat några möjligheternas dörrar. Det är ju ganska vanligt, vad jag förstått, att folk blir kvar på arbetsplatser de inte trivs på bara för att det är så arbetssamt att söka nytt jobb. Jag tycker också att det känns arbetssamt och skrämmande (dels för att jag har svårt med förändringar) men man kan ju inte utvecklas som person om man inte tar tag i det som gör att man mår dåligt. Nu mår jag inte direkt dåligt av mitt jobb, för jag tror att jag tagit tag i det i precis rätt tidpunkt. Dock mår jag inte så bra för att jag är trött hela, hela tiden och jag kommer inte ihåg t.ex. konversationer eller överenskommelser och det känns både skrämmande och frustrerande.

Från onsdagen och framåt fick jag sömn helt bra, lite för bra, för jag somnade på soffan medan vi hade gäster, jag somnade också på soffan då vi var gäster.. Det kändes liksom som om någon slags blockering hade släppt och jag kunde inte hejda mig. Jag försökte vakna till i flera omgångar men det gick inte, ingendera gångerna.  Inatt skulle jag nog fått sömn om jag inte hade blivit så ledsen precis innan jag skulle släcka lampan. Jag tänkte på jobbet och en tråkig sak jag orsakat för att jag glömt på grund av att jag var så trött... Och så var tankeverksamheten på högvarv igen....

Nå, mjukstart denna måndag då jag skall först till kvällen på jobb. Kvällsskift är sköna då man sovit dåligt.