Vad minimalismen och köpstoppet lärt mig

Jag pratar om minimalism med vänner, bekanta och med endel arbetskamrater ibland. Jag vill inte kalla mig minimalist - jag känner att jag inte är där än. Men då jag pratar om minimalism pratar jag om min resa mot att bli en minimalist. Det här med minimalism är ju även väldigt brokigt och var och en kan själv göra sin tolkning av vad minimalism är. För mig, som är en före detta hamstrare, är minimalism ett enkelt och rent hem. Ett hem var det inte finns massa triggers (saker, prylar, pappershögar) till ångest. Jag har turen som hittat en partner som så gott som alltid varit minimalist (utan att han vetat om det) och som alltid haft väldigt god ordning. Det har inspirerat och motiverat även mig. Minimalismen har gett mig, förutom mindre ångest, mer frihet. De prylarna vi har hemma kräver inte en evighet i underhållning (t.ex. Dammtorkning av inredningsprylar). Jag har gjort mig av med saker (sålt, skänkt, slängt) som jag aldrig hade trott jag skulle klara av att göra mig av med. Främst för att de var starkt förknippade med specifika minnen eller känslor.

Jag har inte ens hållt räkning på hur många stora sopsäckar med saker jag fört bort. Jag minns de 3 första. I samband med min viktresa och livsstilsförändring började jag rensa ut prylar. Jag tror det var mitt undermedvetna som kickade igång allting. Mitt undermedvetna "insåg" det som varken hjärnan eller hjärtat orkade se - att en förändring för den egna hälsan måste ske.

I början av min resa mot minimalism led jag fortfarande av shoppingberoende. Det stillades pikulite, jag blev aningen mer uppmärksam, men jag föll många, många gånger tillbaka och tröstade mig själv genom att köpa dyra (OCH billiga) skönhetsprodukter, som jag trodde jag skulle uppnå nån slags status med. I själva verket förblev de flesta produkterna orörda. Det var först förra hösten som jag på allvar insåg mitt ohälsosamma förhållande till shopping. Jag hade länge levt på "om 6 dagar får jag lön, jag kan köpa det här nu, ta på räkning och betala inom 14 dagar". Jag shoppade utan pengar. Jag försatte mig själv i jobbiga situationer några gånger genom detta eftersom lönen inte alltid kom då den skulle när jag var bara en inhoppare. Väldigt ofta skickades räkningen per e-mail och hamnade bland de andra 10 000 olästa mejlen från alla dessa webbshoppar jag hade signat upp mig för, för att få reda på ERBJUDANDEN. Då räkningen kom i pappersform hamnade den i högen med de andra oöppnade breven.  Jag skämtar inte när jag säger att jag säkert betalat 20 påminnelseavgifter i mitt vuxna liv. En gång kom det ett brev från en firma som hotade med indrivning. Av någon "skum" orsak öppnade jag faktiskt det brevet. Jag minns att jag blev helt kall för jag blev så till mig. Jag förstod ju att det var en allvarlig sak. Jag betalade genast räkningen och lovade mig själv att aldrig tillåta mig vara med om något liknande igen.

Det är först efter att jag inlett mitt köpfria år i år som jag insett vilken shoppinggalen person jag varit. Att jag försökt bota min ångest med köp som orsakat snabb och kortvarig tillfredsställelse.  Att jag nog (som min syster en gång sade) skulle platsat i serien Lyxfällan. Under mitt köpfria år har jag helt klart blivit mer medveten om inköp. Jag har insett vad som är viktigt och jag har lärt mig att skilja på vad jag på riktigt behöver och vad jag s.a.s. villhöver. Jag har även för första gången i mitt myndiga liv börjat spara. Jag sparar både till framtida huslån och på vanligt sparkonto. Jag hoppas att jag snart skall kunna börja spara genom andra kanaler såsom fonder och dylikt. Nuförtiden får jag värsta kickarna av om jag lyckas ha kvar pengar på brukskontot då följande lön dimper in. Jag sätter alltså ALLTID undan pengar i början av månaden. För tillfället sparar jag minst 550€/månaden (med en närvårdarlön) . Då lönen kommer betalar jag det kvarvarande från tidigare månaden in på sparkontot. Ibland är det bara 16€, någongång har det varit 99€.

Under det gågna året med köpstopp har jag lärt mig massor om sparande, återbruk, mina egna köpvanor och att uppskatta små (ibland gratis)  saker i vardagen. Idag kan jag bli otroligt lycklig av att smaka på ett riktigt gott te eller en nötblanding. Jag uppskattar naturen på ett helt annat sätt än tidigare. Jag njuter av alla dofter och färger. Jag mår bra i att ha färre saker omkring mig och av att spara, helt enkelt.

I dagens läge kan jag njuta av och uppskatta något så enkelt som levande ljus

Jag vill passa på att tipsa om detta supergoda te!