Om lycka och bakslag

På måndagen mådde jag bra. Sådär helhetsmässigt. Jag hade en skön känsla i kroppen och jag kände att "det går åt rätt håll". Samma goda energi höll i sig på tisdagen men sen dess har det kännats en aning ambivalent. Jag har inte panikångestattacker men det känns som om det är något som skaver. Jag känner oro och blir lätt gråtfärdig. Är det spänningen inför det nya jobbet som orsakar detta? Är det något annat? Jag vet ej.
Jag har fortfarande jättesvårt att ta beslut, känner mig lätt stressad och blir helt slut av plötsliga ljud, t.ex. krigsfilmer och höga tjut gör mig slut och jag får en oro i kroppen. Antagligen har detta anknytning till mitt arbete och arbetets karaktär, som jag kan berätta om någongång om någon är intresserad. Har jag nämnt att jag arbetade på en av de mest krävande och våldsammaste vårdplatserna i det här landet?

Känner just nu av ett bakslag alltså. Som nog psykologen sade att jag kan känna av och de är mer regel än undantag att ha även bakslag på vägen av återhämtningen. Känns lite hopplöst just nu men jag hoppas ju att det går över inom några dagar.

Då och då tänker jag på då jag hade panikångestskov för tre år sen
och använde alkohol som självhjälp. Jag kunde inte slappna av på annat
sätt och jag längtade till helgen så att det var "accepterat" att supa. Ibland
drack jag på en vardag också. Inte mycket men bara för att kunna slappna
av lite. Jag tycker det inte är ett bra sätt och jag rekommenderar INGEN att
göra likadant.
Mitt andra besök hos psykologen bestod av en diskussion, där jag nämnde att
eftersom jag är nykterist sedan 30.4.2017 så kände jag i början av detta helvetiska psykiska
illamående att jag inte hade tillräckligt med metoder för att slappna av eller må bra.
Jag poängterade dock att jag ALDRIG skulle äventyra min nykterhetsresa "bara
för att jag har panikångest" men jag sade helt ärligt att: JAG KÄNDE MIG HELT RÅDLÖS. Och jag längtade efter effekten alkohol har. Men jag bröt inte mitt löfte om ett alkoholfritt liv.
Psykologen sade att man mår ganska dåligt redan då man känner sig utan metoder för att hjälpa sig själv. Inser nu att jag kanske är starkare än jag tror.